Jag tänkte avlägga en snabbrapport vad som händer för tillfället. Vi (familjen) har varit en vecka på Mallorca och är nu på väg hem till Sverige. Vi bilar och tar det ganska lugnt genom europa. Just nu befinner vi oss i Andorra. Jag gick precis igenom min anteckningsbok där jag har skrivit ner alla resor som jag gjort och noterade att Andorra blir det 59:de landet som jag besökt. Mellanlandningar på flygplatser i länder som jag inte varit i är inte inräknade eftersom man måste ha sett lite mer än så för att det ska räknas enligt dom benhårda Eskilssonska reglerna. Det kan ju tyckas lite fjantigt att samla länder men som tur är har jag märkt att jag långt ifrån är ensam om denna lilla hobby. Jag vill inte bara besöka länder utan vill också ha en uppfattning om platser och städer. Därför står Toulouse och Bordeaux på planeringslistan senare idag. Andorra är för övrigt det land som har högst medellivslängd i världen.

Mallorcaresan var ren semester ihop med familjen och jag har inte spelat någon poker alls förutom två små sessioner på totalt 30 minuter (som båda gick åt rätt håll). Kanske det hade blivit lite mer om jag hade haft mer tillgång till internet men nu har det mesta handlat om bad och sightseeing av ön. Jag hade varit på Mallorca fem gånger tidigare men inte sett något annat än Magaluf. Nu såg jag nästan varenda kvadratmeter efter att ha fått utsökt guidning av Malins pappa som bor på ön sedan två år tillbaka. En sak till gjorda jag och det var att nästan sträckläsa den första av Stieg Larsson böckerna. Jag har av någon outgrundlig anledning väntat med att läsa dem och nu är jag bara glad att ha två kvar att njuta av. Fruktansvärt bra men eftersom jag lär vara en av de sista som läst hans böcker så lär det inte komma som någon nyhet.

Nu ska vi vara ute från hotellet om 30 minuter så det får bli ett kort inlägg denna gång. Jag ser genom fönstret att vår bil är omringat av ett staket eftersom de har börjat förberedda inför tour de France som går igenom Andorra om två dagar. Apropå sport så var jag och Malin ute och joggade igår kväll här i Andorra la Vella och jag tyckte det var en bra idé att springa förbi deras fotbollsarena där deras landslag spelar (de stora matcherna spelas dock i Barcelona pga säkerheten).
Då när vi kommer dit så pågår en fotbollsmatch. Arenan är liten men läktaren är helt fylld och det är uppskattningsvis 700-800 på matchen. Jag blir något snopen då jag får höra att det är en Championsleague match eller iallafall kval till Championsleague. Det är en match mellan mästarna från Andorra och San Marino. Jag får snabbt en redovisning från en portugis som jag träffar på läktaren och han informerar mig om att det är fem minuter kvar av förlängningen eftersom båda matcherna hade slutat 1-1. Så snacka om flyt! Jag och Malin får helt plötsligt av en slump se en dramatisk avslutning på en “Championsleague” match. Matchen går till straffar och hemmalaget vinner. Det blir “TV-pucksfirande” och vi bara står och njuter av skådespelet.

Taktiskt av mig att skriva in i sista sekund för nu slapp jag packa, på återseende!

Sällan eller aldrig har jag varit så nöjd med mig själv när det gäller pokern som just nu. Jag lyckades nämligen vände denna riktigt tuffa månad som började med en rekordförlust till en mycket liten plusmånad men ändock plusmånad. Jag undvek därmed också två raka förlustmånader vilket hade varit en ny negativ erfarenhet. Jag är mest nöjd att jag lyckades behålla lugnet efter i mitt tycke en osannolik massa bad beats och att jag kunde fortsätta nöta på och till slut besegra månaden juni. Pengamässigt var det som sagt ingen succémånad men sättet jag genomförde det på gjorde det nog till min skönaste pokermånad så här långt i mitt pokerliv. Det var ju första gången som jag hade en liten längre motgång och att kunna vända den var en ruskigt skön tillfredsställelse. Idag flyttar vi ur lägenheten och flyger till Mallorca och hälsar på Malins pappa en vecka. Därefter bilar vi tillbaka till Sverige. Tanken är att jag som “samlar” länder tänkte klippa Andorra, som står på listan för obesökta länder, på hemvägen. Att lämna Valencia känns dock vemodigt. Det har varit sju fantastiska månader och vi har trivts ypperligt. Det har varit så bra att vi planerar att flytta tillbaka igen i mitten av oktober om det fungerar med en del praktiska saker. Förutom anledningen att vi trivs så bra så är ju också tanken att få barnen att bli två språkiga och ett år till här vore bra också för den saken. De pratar redan mycket spanska och det är en häftig upplevelse att följa deras utveckling. Efter tre raka somrar i Las Vegas så blir det inget deltagande i WSOP i år. Lite trist att missa pokerfesten men samtidigt så är ju tidpunkten den ligger på helt fel. Det lär hur som helst bli fler resor dit i framtiden. Men vi är nog rätt många som skulle bli glada om WSOP flyttades tillbaka till vårkanten som förr i tiden! Krocken med U-21 landslagets match mot England och min egna jippomatch löste sig inte riktigt. Jocke Björklund hade till skillnad mot mig varit smart nog att inte lova att han skulle spela jippomatchen. Jocke skulle se matchen på sin satellit-tv men hans DVD fungerade inte(alternativt han visste inte hur den fungerade). Jag åkte hem till Jocke och för att se första halvlek eftersom jippomatchen började senare. Nu när det stod 0-3 i halvtid kändes det avgjort och jag åkte iväg för att spela min match. Om matchen hade varit jämn hade det känts riktigt tungt att missa semin men lovat var lovat. I andra halvlek av min egna match får Malin rapporter via Jocke att Sverige vänt till 3-3. Fort som fan byter jag ut mig själv efter att ha förklarat dilemmat och hinner hem till Jocke för att se straffläggningen. Trots den grymma utgången så var jag återigen stolt över detta gäng som gjort en fantastisk turnering.

Matchen med papporna i Godella förra veckan var en riktig höjdare. Jag hade inte spelat fotboll på mer än ett år och jag riktigt njöt av att vara på en fotbollsplan igen. Det var ruskigt kul och det kändes förvånansvärt bra också. Det förväntade gubbsteget och pingislungan lyste till min glädje med sin frånvaro. Direkt efter matchen blev jag inbjuden att delta i ett allstar team som ska möta Godellas tränare i en utannonserad match som går ikväll. Jocke Björklund är också inbjuden så jag räknar med att vi ska utgöra ett mycket svårforcerat mittbackslås.

Men denna match har ställt mig inför ett stort dilemma. Samtidigt som vi ska spela så går U-21 landslagets semifinal mot England. Detta visste jag förstås inte när jag tackade ja till min match.
Och jag vill för allt smör i småland inte missa att se denna semifinal. Min lösning på problemet blir förhoppningsvis att jag ordnar med någon som kan spela in matchen och att jag ser på den i efterhand.

Jag har sett att detta landslag har blivit rejält hyllade hemma i Sverige och jag kan inte annat än att hålla med. Jag verkligen älskar sättet de spelar fotboll på. Jag både hoppas och tror att svensk fotboll har något stort på gång med detta landslag. Jag verkligen njuter av att se dem spela. Det är länge sedan jag kan minnas att jag sett så underhållande matcher som detta landslag bjudit på.
Men att bara spela underhållande är ju inte så mycket värt om man inte samtidigt presterar resultat också. Och det är precis vad detta landslag har lyckats med, att prestera på ett mycket underhållande sätt. Det finns en vilja hos alla spelarna att hela tiden vilja komma fram i plan, alla är beredda att ta uppoffrande löpningar. Teknik och snabbhet är ingen bristvara längre. Allt detta samtidigt som man lyckats bevara det som varit svensk fotbolls stora styrka såsom stark fysik, gedigen organisation och en enorm inställning. Titta bara på spelarna varje gång som de tappar bollen. Inte ett enda hänghuvud som är så vanligt på kontinenten utan precis alla tar maxlöpningar hem för att komma på försvarssida.

Jag är oerhört nyfiken hur detta landslag skulle stå sig mot vårt A-landslag. Hur kul skulle det inte vara se en match dem emellan. Det är väl mer eller mindre omöjligt att få in en sådan match i dagens pressade fotbollsschema men förr i tiden fanns det ju pressens lag mot landslaget. Jag undrar dock hur många i A-landslaget som skulle vara beredda att ställa upp på en sådan match.
Jag kan emellertid se i min kristallkula att de flesta i dagens U-21 landslag snart är A-landslagsmän. Många är ju redan 23 år så det är ju inga “fjunisar” vi pratar om. Faktum är att jag redan nu tycker att det är en riktigt jämn konkurrens situation bland flertalet om platserna i en svensk startelva. Ärligt talat tycker jag bara att det är Zlatan som är riktigt given och det säger jag inte för att undervärdera dagens A-landslag utan mera för att jag imponerad av de nya spelarna och vad de visat. Jag undrar hur Lagerbäcks tankar går. Jag är mer eller mindre säker på att han inte kommer att göra några stora förändringar så länge chansen finns till VM-avancemang men han måste ju också vara oerhört nyfiken på många av dessa spelare hur de skulle prestera på en högre nivå.

Jag såg att Patrick Ekwall skrev att intresset bland övriga nationer inte var så imponerande vad beträffar U-21 EM. Här i Spanien visar de dock alla matcher och det sitter fyra män i studion vid varje match. En annan sak som jag såg var att det diskuterades om de hade tränat straffar inför Englandsmatchen. Min bestämda uppfattning är att det är så gott som bortkastad tid såsom det hittills har tränats på straffar. Vem som helst kan sätta en straff under träning utan press. Det är en helt annan sak när det kommer till allvar. Allt handlar till 99% om psykologi. Jag ska nu avslöja det enda sättet att träna straffar på som kan likna den situation som man kommer att ställas inför på riktigt. Det är att man får böta ett riktigt kännbart belopp i förhållande till inkomst om man missar straffen när man tränar. Beloppet kanske är 10000 kr för en division ett spelare och ett sjusiffrigt belopp för ett proffs. Hiskliga summor förstås men det är det enda sättet att på ett konstgjort sätt få fram den press som spelaren kommer att känna vid en riktigt straffsparkstävling. Sedan återstår det att se om någon tränare någonsin kommer att ta till sig detta råd. Men visst vore det kul om Barcelonas spelare inför en Champions League final tränade straffar och om den som missade fick ge bort sin Ferrari!

Mycket fotboll den här gången. Pokern har gått riktigt bra den här veckan och inga minusdagar så långt ögat kan nå. Faktum är om den fortsätter så de sista dagarna så kan jag till och med vända denna “skitmånad” pokermässigt till en plusmånad.

Slutligen: Igår var jag och Malin på stranden. På vägen hem åkte vi på en liten mindre väg. Då såg vi några tjejer som satt på stolar i bikini under parasoll på ungefär samma sätt som i Sverige när man ibland kan köpa jordgubbar vid vägkanten. Men jag förstod ganska snabbt att här fanns det inga jordgubbar till salu. En liten annorlunda syn när en äldre herre på moped plockar upp en av tjejerna i bikini och handväska och vilken sedan sätter sig upp på mopeden och de båda åker iväg. Man kan ju bara hoppas att de skulle åka iväg och plocka jordgubbar!

Midsommar hemma i Sverige men det är ingenting som direkt märks här i Spanien. Vi ska dock samlas ett tjugotal svenskar hemma hos Jocke Björklund idag för ett knytkalas. Innan dess är det fotbollsmatch för papporna till knattespelarna i Godellas fotbollslag där Williot spelar. Efter matchen ska vi alla barn och föräldrar äta paella. Således mycket matintag idag!

Termometern är för närvarande oftast på ett högre tal än det finns dagar i månaden för tillfället och det finns en problematik på nätterna om man ska välja att ligga sömnlös eller dra på sig en förkylning genom att sätta på aircondition. Oftast blir det en kompromiss att man sätter på aircondition en timme innan man går och lägger sig och att man sedan stänger av den när det blir dags försöka sova. Därefter är det bara att hoppas att man hinner somna innan värmen är för olidlig igen. I-landsproblem!

Pokern fortsätter att jävlas emot mig. Det vill inte riktigt lossna för tillfället. Efter storförlusten den första juni så har det sett ut på samma sätt. Jag kämpar mig sakta tillbaka och vinner en 4-6 dagar i rad och så kommer ett stort bakslag och jag är tillbaka på ruta ett. Denna procedur har nu utspelat sig tre gånger denna månad. Självförtroendet får sig en liten knäpp och jag tycker att jag har mest otur i världen för tillfället. Men lösningen är att bara att fortsätta att spela sitt absolut bästa spel och så kommer vändningen så småningom. Det jobbiga är bara att det dröjer och att denna period av bakslag är den längsta som jag fått uppleva i min pokerkarriär.

Desto gladare har jag blivit av att se U-21 landslaget. Matcherna från EM visas på en kanal som vi inte har så det har blivit att dra med hela familjen på lokal för att kunna se matcherna. Igår missade vi dock andra halvlek på grund av skolavslutning. Men av det jag har sett så har de imponerat stort och det känns positivt och spännande inför svensk fotbolls framtid.

Igår hade jag satsat rejält på att Serbien skulle slå Vitryssland i U-21 EM men där fick man tji. Jag antar att jag inte var ensam om det!

Jag börjar nog bli gammal för hur ska jag annars tolka Williots senaste kommentarer till mig:
- Pappa, varför är ditt skägg vitt?
- Pappa du är snäll men du hör dåligt. Men du hör iallafall bättre än farfar.
Och inte är mitt klädval så mycket bättre. Igår berömde han sin mammas nyinköpta klänning varpå han tittade på mina kläder och sa: – Du är sådär!
Senare när han skulle lägga sig så låg han och sparkade i madrassen hela tiden. Jag sa till honom att sluta och försöka sova istället. Då svarar Williot: – Men pappa, jag tränar ju bredsidor!

Slutligen vill jag önska Er läsare en riktigt trevlig midsommar!

Det har ju som sagt varit en tung period pokermässigt sista tiden. Maj blev en dålig månad och juni började katastrofalt. Jag har mer eller mindre varit förskonad mot motgångar under mina 5 år som yrkesspelare. Därför känns det nästan lite inspirerande att visa att man är kapabel till att uthärda en tung period och vända den till guld och gröna skogar igen. Vad som då är viktigast i dessa “missflytsperioder” är disciplin, disciplin och disciplin. Spela inte när du är trött, jaga inte förluster, gå inte upp i nivå för att vinna tillbaka snabbt, med mera. Sakta men säkert har jag börjat inhämtningen av förlusten och jag hoppas att den positiva trenden ska fortsätta. Annars fortsätter livet lugnt och behagligt här i Valencia. La liga har tagit sommarlov och Valencia spelarna har nu gått på semester. Jag läste att de fick vara helt lediga i 20 dagar och att de sedan skulle träna i 15 dagar på egen hand innan det är dags för återsamling och fystester. Innan de lämnade fick de väga sig och de ska komma tillbaka på samma vikt. Sugen på lite statistik? Spanska landslaget spelade i veckan sin trettioandra landskamp utan förlust. De slog Azerbadjan med 6-0 på bortaplan efter ett äkta hattrick av David Villa. De har nu bara tre matcher kvar tills de tangerar Brasilien som har rekordet på 35 förlustfria matcher i rad (dock förlorade de en av dessa på straffar mot Uruguay). Brasiliens svit är från början av 90-talet. Argentina(90-talet) och Ungern(50-talet) hade också 31 matcher utan förlust men blev nu passerade av Spanien. Av Spaniens 32 matcher utan förlust är endast tre oavgjorda. Island och Finland är två av dessa vilket är en liten skräll. Italien är det tredje och Rumänien är det senaste laget som slagit Spanien(nov-06). Ni som är pokerspelare och har småbarn vet att det kan vara ett problem att spela samtidigt som de är hemma. En sak som kan uppstå är att man helt plötsligt hör ett “klar” från toaletten när man sitter i en heads up match och inte vill lämna bordet (är det en sit and go får man vara ruskigt snabb). Av denna anledning så kastade jag ut en fråga till Williot när han passerade mig springandes mot toaletten när jag spelade häromdagen. Jag: -Ska du bajsa? (vilket betyder att han behöver assistans) Williot: -Nä kissa. Eller bajsa. Jag har ingen aning! När jag ändå är inne på toaletthumor så har jag en skön story när jag som 18-åring fick åka och träna med Tottenham och då bodde på hotell i London. Jag var ju en rätt så färsk liten kille på den tiden som inte sett så mycket av den stora världen. På hotellet fanns det en manlig italiensk städare som var väldigt trevlig och som jag hade kommit i samspråk med. En dag efter avslutat träningspass så åkte jag tillbaka till hotellet och satte mig på muggen när jag kom in på rummet. Då när jag sitter där så kommer den italienska städaren(med blonderat hår, “handväske-arm” och örhänge som var ovanligt på den tiden) inflygande på toaletten och ursäktar sig med att han skulle kontrollera om han hängt upp nya handdukar. Jaha tänker jag,-kolla du. Efter att han gjort det så sätter han sig på huk några meter ifrån mig och börjar snacka. Väldigt bisarrt tycker ni säkert men jag som var en orutinerad tonåring fattar inga som helst misstankar. Så där sitter vi ett tag och samspråkas. Men till slut så ursäktar jag mig och ber honom stänga toalettdörren så att jag får göra mig klar. När jag sedan kommer ut från toaletten så frågar han mig: – Are you gay? Jag uppfattar dock inte frågan rätt utan jag tror att han frågat: – Are you ok? Så jag svarar: Yes of course! Nåväl, till slut uppdagades missförståndet och mitt felaktiga svar och han lämnade rummet med mycket besvikna steg!

Poker resultatet för maj månad blev inte bra, -3. Jag är nu uppe i fyra minusmånader sedan jag börja föra statistik i mars 2005. 47 plusmånader kontra 4 minusmånader är visserligen riktigt bra men tyvärr så lider man mer av en förlustmånad än man gläds av en vinstmånad. Jag har aldrig haft två minusmånader i rad men vad händer den första juni? Jo, jag börjar månaden med den största förlustdagen i mitt pokerliv. Ni vet att jag inte är så pigg på att avslöja siffror men jag kan iallafall släppa att det var första gången som jag hade en förlust på ett sexsiffrigt belopp. Surt men jag vet samtidigt att jag måste kunna ta och acceptera sådana smäller om jag ska leva som pokerspelare. Nåja, jag har efter denna torsk iallafall reducerat förlusten lite grann och vi får se hur juni slutar till sist. Att kunna livnära sig som pokerspelare är ett stort privilegeum och jag vet att jag har ett mycket bra liv. Men allt är inte en “räkmacka” och denna morgon var ett exempel i hårt arbete och effektivitet. Jag hade spelat nätpoker in på småtimmarna och väckte grabbarna klockan 8.00. Skolan börjar klockan nio och vi måste gå tjugo minuter innan. På fyrtio minuter hann jag koka gröt och servera frukost, göra matsäck, slänga in en tvätt, ställa in disken och torka av bordet, diska grötkastrullen, ta fram kläder och klä på den yngsta, borsta tänderna på barnen, duscha och fixa till sig själv. Dessutom hann den yngsta mitt i stressen ropa färdig från toaletten vilket betyder torkning! Malin tjänstledighet som polis är slut så hon är hemma i Sverige och jobbar. Det betyder att jag står för allt jobb i hemmet i dagarna vilket i praktiken knappt gör någon skillnad eftersom jag annars står för cirka 95%. Undrar om Malin håller med? Ibland blir man överraskad av vad sina egna barn kan och vet. Igår när vi tog vårt obligatoriska kvällsdopp i poolen så passerade vi en hund som heter Roma. Jag slängde då ut en fråga till Williot fem år om han kan någon spelare i Roma. Han svarade: – Ja, han som spottade på dansken! Williot gjorde för övrigt sitt första hattrick i helgen som gick. De vann med 9-1 mot samma lag(Mislata) som de mötte i januari. Den matchen slutade då 0-0. Kan vi få se samma utveckling hos Hammarby i höst tack!!! Snart dags för att se Robin Söderling i semin. Jävlar vad han har imponerat på mig! Man undrar ju om det är samma sport man ser när man tänker tillbaka på matcherna man såg med Borg och Wilander på samma grusplaner. Vilken utveckling! Jag kommer ihåg de där jättelånga bollduellerna med stora inslag av “ballongtennis”. Jag undrar hur tennisdamerna som också haft en enorm utveckling skulle stå sig mot mina gamla tennisidoler? Apropå tennis, vad hände med det där vadet mellan Gus Hansen och Patrik Antonius om vem som skulle vinna i tennis? Det snacket har helt dött ut. Jag skrev för länge sedan om det och jag upprepar mina betraktelser. Jag tog nämligen en promenad till tennisplanerna i Monte Carlo när jag var där för två år sedan. Det var nästan folktomt men på en av planerna så spelade (tränade) Gus och Patrik. Jag satte mig ned och tittade i en knapp halvtimme i finvädret. Och av det jag fick se så förstår jag om Patrik nu har gjort allt i sin makt för att annullera detta vad. Gus Hansen var nämligen ruskigt bra. Antonius var också helt ok men inte i närheten av Gus. Jag såg ungefär 60 bollar varav Gus vann alla utom tre tror jag. Gus hade en grym forehand, bra fotarbete och en klart godkänd enarmad backhand. Patriks hade en rätt så svag dubbelfattad backhand och ett fotarbete som inte alls var i samma nivå som Gus. Jag såg visserligen inte serve och volley men det kändes lika troligt att Patrik skulle slå Gus som att Anders Järryd skulle slå Nadal. Någon som vet vad som hänt med detta vad?

Jag har inte gjort så många knop efter SM i Tallinn. Det är ruskigt varmt nu i Valencia och det är inte ovanligt att temperaturen överstiger 30 grader. Ett stående inslag i vardagen nu är att hela familjen badar i poolen efter skolan tills solen går ner. Jag har dock blivit påmind efter mina år i Portugal att allt inte är bra med det sydeuropeiska klimatet. Man måste tänka sig för hur man parkerar bilen annars bränner man sig på “rattfan”. Dessutom blev jag varse om att det kan regna sand eller iallafall vatten och sand här i Valencia. Det kommer in sand i luften från varma nordafrika vindar och när det då regnar så blir allt riktigt skitigt. Bilen såg för jävlig ut och tvätten som hängde på tork ute var bara att tvätta om. Om det inte händer ett mirakel så blir maj 2009 en minusmånad när det gäller pokern. Jag har visserligen hämtat tillbaka lite grann men inte tillräckligt för kunna undvika minustecknet. Således ingen lön denna månad! Det har varit lugna dagar och jag spenderar ibland dessa med att åka ut till Valencias träningsanläggning som bara ligger knappt 10 minuter bilfärd från vårt hem. Där trivs jag som fisken i vattnet när jag går omkring tittar på Valencias träningar. Imorgon är det också dags för säsongens sista ligamatch då Valencia möter Athletic Bilbao. Jag fick en skön kommentar från en av er läsare angående mitt bänkpress rekord. Förklaringen till att jag lyckats med det var att jag hade blivit “gubbstark”. Det var nämligen som kompensation för att jag blivit äldre och långsammare. Tack för den! Skön seger för Barcelona i Champions League. Jag måste erkänna att jag höll på Barcelona och att det känns som en seger för fotbollen att de vann. Inte för att Manchester United på något sätt står för en tråkig fotboll, utan mer för Barcelonas mäktiga passningsspel och offensivlusta som jag tycker är helt underbar. Innan jag åkte hem från Tallinn så var jag på en tillställning som Mattias Ericsson med beröm hade anordnat. På programmet stod bland annat ett klunskval till SM som skall avverkas i höst. I den riggade lottningen fick jag möta Micke Norinder. Jag hade inte kunnat få en lättare lottning. Micke har på ett drygt dussintal försök fortfarande inte kunnat avsmaka segerns sötma. I vintras när vi var i Prag så gick det så långt som att när vi åkte taxi hem från ett restaurangbesök och på sedvanligt sätt skulle klunsa om taxinotan så kände Micke sig så chanslös efter kvällens alla klunsförluster att han beordrade mig att betala taxin. Jag har aldrig betalt en taxi med sådan glädje! Nu var det först till tre som gällde och en enkel promenadseger stod således på programmet. Men vad hände? Jag trodde att jag som alltid kunde ligga på 10% av min kapacitet och ändå vinna enkelt mot Micke. Det omöjliga inträffar och jag får stryk med minsta möjliga marginal, 2-3. Jag gratulerar Micke och döljer samtidigt min besvikelse och inser att jag underskattat honom alldeles för mycket. Jag måste hädanefter gå på 15% av min “klunskapacitet” för att slå honom komfortabelt! Några dagar efter att jag kommit hem så ringer Micke för att antagligen gotta sig över min förlust. Han frågar vad jag gör och jag svarar att jag precis har gjort te och mackor till mig och Malin. Micke som har ringt via datorn och har högtalarfunktionen inkopplad blir helstressad eftersom hans Jessica sitter bredvid honom och hör samtalet. – Men för helvete, sånt där kan du ju inte säga. Jessica kan ju få för sig något! Jag utnyttjar tillfället och tillägger snabbt innan han hinner koppla in mikrofonen: – Och så har jag precis städat och diskat. Och sen ska jag ge henne massage! Jag bara hör hur Micke panikartat börjar slita i sladdarna och jag ler i mjugg! Apropå Malin, hon har alltid varit lite klumpig om jag får säga så. Nu fick jag ytterligare ett bevis på det. Williot spelade i helgen en fotbollsturnering och fick för första gången i sitt liv ett pris. Priset var en staty av en fotbollsspelare och när vi efter turneringen var på väg till bilen bad Malin att få se på priset. Williot som höll sin nyfunna kärlek krampaktigt hårt överlämnade statyn lite motvilligt. Malin lyckas då med konststycket att tappa statyn i marken och huvudet går av på spelaren. Ridå ner…..

SM i Texas stod för dörren. Jag spelade dag 1b och hade därför en vilodag så att jag fick ta igen lite välbehövlig sömn. Dagen utnyttjades också till att prova några av de fina restaurangerna som finns i Tallinn. Lunchen spenderades med en gammal lagkompis från Norrköpingstiden, Mikael Fyhrberg, som också skulle spela dag 1b. Middagen tillbringades med tre utslagna herrar från dag 1a på en grymt bra restaurang som heter Bocca. De utslagna var Christer Björin, Tomas Brolin och Per Hildebrandt. Att de var utslagna reflexterade jag först över nu när jag satt mig ner för att skriva eftersom det inte var några killar med “hängläppar”.

Det kom 95 spelare till dag 1b och det var ungefär lika många som hade spelat dagen innan och då hade bara 24 spelare överlevt. Vi skulle spela nio stycken en-timmars nivåer. 10000 i startmarker.

Nivå 1. Blinds 25/50
Vid bordet sitter bland annat Jonas Mohlander, Gusten Sjöberg, Carl-Jojan Geijer, Andreas Höglund och Alexander Roumeliotis. Jag spelar min första hand när jag synar en höjning till 150 på min big blind med 75. Fyra spelare med och floppen kommer 543. Jag checkar och en spelare satsar 250. Jag och en spelare till checksynar. Turn är drömkortet, en sexa. Det är två hjärter på floppen så jag är nästan säker att han som har checksynat är på flushdrag. Jag vill inte ge rätt pris för drag så jag betar pott och vinner potten. Han som sitter på knappen och som betade på floppen visar KK. Han slowspelade kungarna innan floppen och synade bara. Denna spelare skulle stå mig dyrt varvet efter då jag återigen synade en höjning på min big blind med A9 suited i hjärter. Tre spelare såg floppen KJ4 med två hjärter. Jag checkade, Geijer satsade 350 och han (Mattias, efternamn okänt) efter synade. Jag slog om till 1500 och Geijer la sig men Mattias synade. Turn var klöver 6. Jag smällde på en gång till med 2500 denna gång. Han synade igen. River spader 3. Frågan var nu om jag skulle ge upp potten eller orka med en satsning till. Jag trodde inte han var stark och satsade därför 4000. Han blixtsynade till min förvåning med K9. Han gjorde ju rätt så vad ska jag säga. Men 19 gånger av 20 så har jag honom slagen när jag spelar en hand på detta sätt. Nu var det här just tjugonde gången och det är bara att gratulera till en stark syn. Jag hade nu bara 3000 kvar och det kändes som lite uppförsbacke. Jag höjer sedan upp med QQ och får två syn. Flopp 887 och rundcheck. Turn Q och jag checkar igen eftersom jag tror att de ska ta chansen om jag verkar svag. River 8 och jag betar nu men de lägger sig. Jag har 3550 efter nivå 1. Två utslagna så här långt.

Nivå 2. Blinds 50/100
Jag limpade med AQ i UTG och Alexander höjde upp till 400. En annan spelare synade. Jag ställde och båda la sig. Jag höjde sedan upp i sen position med AT suited klöver till 325. Spelaren bakom reraisade till 950. Jag anade ett “move” men valde att syna. Floppen kom KQ9 med två klöver.
Jag checkade och Andreas Höglund satsade 1000. Jag ställde och han synade efter ett tag med Q2. Turn blank men ett ess på river gjorde att jag dubblade upp. Jag hade dock 15 outs och var faktiskt favorit att vinna handen. Jag fick senare AA och reraisade en som höjt och en som synat bakom men båda la sig. Därefter kom en pott där Alexander Roumeliotis gjorde en fantastisk syn.
Han höjde upp till 300 och jag synade i big blind med 98. Vi såg ensamma floppen AAK. Vi checkade båda. Turn var en åtta. Jag checksynade hans bet på 300. River var en kung och jag betade nu ut 400. Han funderade ett tag och synade sen med 99. Han hoppades att jag skulle mucka mina kort men som tur var visade jag min hand och vi fick splitta potten med 9 som kicker.
Lite senare åkte jag ner i källan igen då jag limpade med A6 suited. Alexander höjde som vanligt upp när någon hade limpat till 400. Jag var den enda som synade och jag kände att det fanns möjligheter att få bra betalt mot honom eftersom han var den mest aggressiva runt bordet. Det kunde även kosta och så blev nu fallet. Floppen kom 963 och jag checksynade hans 600 bet. Turn var en en sjua och jag checksynade igen ett bet på 1300. River var en femma. Jag checkade och han betade 2700. Jag slog ju bara en bluff men jag hade en känsla för AK, AQ eller något liknande. Jag synade till slut och han visade 87 för stege. Nu var jag nere på 4050 igen och det var 88 spelare kvar.

Nivå 3. Blinds 100/200
Jag var kortkall och väntade på ett läge som aldrig kom. Jag fick byta bord i slutet på denna nivå som jag slutade på 3250. 72 spelare kvar och average var 13194.

Nivå 4. Blinds 100/200 ante 25
Jag ställde på knappen med 98 suited och fick syn av big blind som hade AJ. Floppen kom 986 och jag kunde andas ut. River gav mig till och med kåken. Kort därefter var jag all-in med AK efter att en höjt och en annan synat. Båda la sig dock. Jag höjde sedan till 625 med AQ. Spelaren bakom reraisade till 1700. Jag synade och floppen kom A64. Vi checkade båda. Turn var en tia. Vi checkade båda och river var en trea. Jag betade nu ut 2500 men han la sig och visade JJ.
Jag reraisade med AK och fick potten. Nu var jag korthet och fick AA i UTG. Jag höjde upp till 625 och en annan spelare som hade ungefär 7000 kvar reraisade till 1500. Alla la sig fram till mig. Jag försökte nu gillra en fälla och synade. Floppen var dock för bra, AQJ. Jag ville ha en låg flopp och checkhöjt honom eller han kanske hade ställt direkt. Nu gör jag ett “fiskbet” på 800 och han synar. Turn var en 6. Jag satsar 2500 och han lägger sig. Han sa att han hade kungar och det stämmer nog. Om jag hade ställt preflopp sa hade jag givetvis fått betalt. Jag hade dock 14074 efter nivå 4.
68 spelare kvar och average 13900.

Nivå 5. Blinds 150/300 ante 25
Jag höjde upp till 900 med 33. Roland från Varberg synade och vi såg floppen K84 varav två hjärter. Jag betade 1500 och han miniraisade till 3000. Nu tänker ni läsare att det givetvis är blixtfold. Men han hade reraisat ett par gånger varför jag inte trodde att han hade AK. Han skulle kunna ha ett set men då tror jag att han bara hade synat. Jag funderar länge och får klockan på mig. Jag är så nära att ställa eftersom jag inte tror att han har en hand som han kan syna med. Om han har KQ så är den handen inte så rolig att syna med. Jag lägger mig dock. Han sa senare att han hade AQ och det kändes ju inte bättre direkt! Vårt bord bröts sen upp och jag hamnade med bland annat Johan Storåkers. Första potten där var när en spelare limpade och en annan höjde upp till 1200. Jag synade direkt bakom i position. Floppen kom T94 och han checkade. Jag betade 1600 och fick enkelt potten. Skön start på det nya bordet. 13675 efter nivå 5. 16379 i snitt och 58 spelare kvar.

Nivå 6. Blinds 200/400 ante 25
Jag vek TT efter att ha blivit reraisat preflopp.Senare limpade en spelare i mitt position och knappen och small blind synade. Jag satt på big blind och kände att detta kunde vara gratispengar. Det var 1850 i potten och jag ställde. Alla la sig och jag tittade på min hand som var 64.
När det var 16 minuter kvar av nivå 6 så fick jag 33 på knappen. Jag höjde till 1200. Small blind som hade reraisat lite väl ofta reraisade till 4200. Jag hade 11500 kvar och ställde. Han synade till min besvikelse snabbt och jag trodde på ett 20/80 läge. Men till min glädje fick jag se den handen som jag bäst kunde hoppas på, nämligen AK. Jag var därmed lätt favorit och det var 27000 i potten. Ett ess på floppen och det kändes kört. Turn var dock en fyra så att brädan var A554 och jag hade iallafall sex outs. Men river var en sexa och jag var därmed utslagen! 46 spelare var då kvar.

För att göra dagen pokerdagen “fulländad” så avslutade jag kvällen med lite heads up poker på nätet. Jag fick då KK mot AA två gånger med bara en hand emellan. Kvällen slutade därmed med ett jätteback och maj månad ser riktig sur ut för mig resultatmässigt. Nu åker jag hem till Valencia imorgon lördag! På återseende!

Efter mörkpoker var det Omaha titeln som stod på spel. Det är ju inte mitt spel egentligen men jag tycker det är kul att spela och jag blev faktiskt fyra i SM för två år sedan. Nu kom det 52 spelare till start och insatsen var 1050 euro inklusive en rebuy eller add-on. Under de två första timmarna kunde du utnyttja din rebuy eller så hade man möjligheten att använda sin add-on efter två timmar. Rebuy kunde man bara göra om man var “gul”. Jag hamnade på ett bord som bestod av idel bekanta ansikten. Birgitta Johansson och Christer Björin satt återigen på samma bord. Davor Pavic som jag också satt med stora delar av gårdagen var också på bord 7. Jan “Hatten” Helander och Mattias Ericsson var andra välbekanta fejs. Första potten limpade jag med J988. En spelare höjde i sin big blind och jag synade. Totalt tre spelare såg floppen QTT. Jag synade i position och den tredje spelaren vek sig. Turn var en kung för stege och motspelaren checkade. Jag vet självklart att min stege inte är så jättestark i Omaha men betar 2/3 pott och han synar. River är en 8 som ger mig kåk. Han checkar igen och jag anar av någon anledning en fälla och checkar bara ner. Han har KT för högre kåk och jag kände att potten blev rätt billig ändå. Jag synade en höjning i small blind med 467T dubbelsuited. Tre spelare såg floppen J77. En spelare som varit aggressiv betade 600 och Björin synade. Jag reraisade till 2100 och den aggressiva ställde mig. Björin la sig. Jag hade bara 1075 kvar men det var mycket som talade för att jag mer eller mindre drog dött. Jag gjode ett crying call och han hade mycket riktigt JJ. Björin hade haft en sjua och jag drog således dött. Dåligt spelat av mig! Jag blev då tvungen att använda min rebuy för 5000 nya marker. Efter rebuy började det dock flyta på bra och jag jobbade upp mig till 15000 bland annat efter en pott där jag fick in pengarna mot Hatten. Jag hade QQJ8 och floppen kom Q97 regnbåge. Hatten hade bara 86 för stege och min hand stod. Hatten skulle dock bli min död för jag synade en höjning från honom efter att jag och fyra spelare limpat innan honom på hans big blind. Jag hade AQXX och floppen kom AQ8, fyra spelare med totalt. Hatten betade ut 3000 och jag ställde honom för ytterligare 1800. Han blixtsynade med AAXX. Björin som också var med gjorde en snygg läggning med QQXX. Nå, det var ingen fara på taket för jag hade fortfarande lite mer än medelstacken. Jag synade senare en höjning från Hatten på knappen med 9884 dubbelsuited. Tre spelare såg floppen KT3 med två klöver och jag hade två klöver på handen. Rundcheck och turn var ruter 8. Nu var det två ruter och två klöver på brädan. Jag betade ut 1500 och en spelare synade. Hatten reraisade till 4000. Jag funderade länge och kom fram till att jag borde leda eftersom jag inte kunde tänka mig att han hade checkat floppen med KKXX eller TTXX med färgdrag på bordet och när han satt i position och dessutom höjt innan flopp. Jag ställde därför för ungefär 10000 totalt. Den andra spelaren la sig och Hatten synade efter en lång betänketid med AJT9. AT i ruter för färgen och en dam för stege. Jag blockade två av hans ruter för kåk och han hade 10 outs. Ruter dam kom dock på river och Hatten täckte mig precis och tog hem 22000 potten. Trist förstås men jag tröstade mig med att jag spelade handen rätt och att man kan inte göra så mycket mer. Otur tillhör spelet och förhoppningsvis jämnar sådant ut sig. Jag åkte enligt Dan Glimne ut som 47:a. Han hade precis åkt ut innan på en 48:de plats och vi hade sedan lite trevligt snack i en lounge. Peter Eichardt kom också sen till oss i “loosers corner” alá Cliff Barnes och berättade bland annat om sin tid som kasinochef i Ryssland vilket var riktigt fascinerande att höra. Nu är jag spelledig idag och går in i maineventet på dag 1B (torsdag). Återkommer med rapporter då!

Jag är nu på plats i Tallinn för att spela de tre eventen och åker tillbaka till Valencia på lördag om jag nu inte kommer till finalbordet i Texas för då blir jag glatt tvungen att boka om till söndag. Villareal-Valencia spelas på lördagkväll och den matchen vill jag helst inte missa. Ett finalbord i SM är dock en godtagbar anledning. Resan hit blev rätt tuff som jag hade förmodat. Vi (familjen) hade först en underbar dag på Terra Mitica i Benidorm. Det är en nöjespark och det var lågsäsong så inte en kö så långt som ögat kunde nå. Detta plus kanonväder och överlyckliga barn gjorde dagen till en riktig höjdardag. Efter dagen i parken blev det en snabb bilresa till Alicante för vidare flyg till München. Där var det dags för mitt “luffarförsök”. Jag hittade en lämplig bänk inne på flygplatsen som låg lite ostört. Klockan hade hunnit bli halv ett på natten och jag skulle upp klockan fem. Det första som hände när jag var på väg att somna var att en högtalare utropade en sökning efter någon tysk turist. Nästa störningsmoment var att en annan “övernattare” satte sig på en bänk intill och satte på sin data och kollade på en film med alldeles för högt ljud för att det skulle passa mig som sover som en indian och vaknar av minsta grej. Nåväl, till slut stack snubben och när jag då äntligen var nära att somna så rasslade det till precis bakom mig. Jag låg nämligen bredvid en varuautomat och någon kom förbi och var törstig vid halv två på natten. Nu skulle jag väl äntligen få sova tänkte jag men då kommer det en städmaskin och brummar omkring i en halvtimme. Nu finns det väl inget mer som kan hända tänker jag efter att ha bytt plats och lämnat varuautomaten. Jorå! För när jag ligger där i kortbyxor och barfota så har en fluga letat sig inomhus och jag vet inte om min doft troliga svett doft attraherade men det skulle envist sätta sig på min hud. Till slut hann jag iallafall sova en knapp halvtimme innan jag satte mig på planet. Där somnade jag på direkten och likaså på nästa plan från Köpenhamn. Det blev därmed några timmars sömn men jag kan inte säga att jag kände anlände till Tallinn i bästa form. Men när jag anländer till hotellet så möter jag pokerdamerna Ulrika Skönnemark och Brynja Sassoon i dörren och det första de säger till mig är: – Fan va fräsh du ser ut! Det roliga är att de faktiskt menar det och inte är sarkastiska. Jag skrattar och förklarar bakgrunden och det mynnar ut i att jag iallafall var solbränd. Jag tackade hur som helst för komplimangen och jag kände mig genast bra mycket fräschare. Jag duschade och gick sedan i väg till kasinot och registrerade mig. Det var dags för mörk poker SM. Den kostade 1050 euro inklusive en rebuy eller add-on. Det blev 29 spelare totalt och det var nästan bara spelare jag kände till. Det var sex spelare på varje bord och mitt bord blev följande. Plats ett Christer Björin, plats två regerande mästarinnan Birgitta Johansson, tre jag, fyra Micke Norinder, fem Per Hildebrandt och sex Morgan Svedlund. Morgan var den ende som jag inte kände till men det var en trevlig bekantskap, en värmlänning som surrade på bra. Jag skulle kunna göra en betydligt längre rapport än vad jag gör nu men jag hinner då inte till Omaha SM som börjar om en timme. Dessutom strulade min diktafon så det får bli en enklare rapport. Vi startade med 5000 i marker och fick ytterligare 5000 efter rebuy eller add-on och i princip så använde alla spelare den möjligheten. Jag startade riktigt bra och var rätt stor chipleader vid middagspausen då jag hade 33550 och tvåan Pelle Högbom hade cirka 23000 och snittet låg på 12000. En god pott var när Björin höjde upp med triss i tvåor och Birgitta synade med triss i tior och jag synade med AKK. Jag köpte in kåken, AAKKK, och Christer minibetade, Birgitta synade ocjh jag slog om och Birgitta synade. En annan skön pott var när jag limpade med par i ess och Norinder synade och Hildebrandt höjde upp och Svedlund, jag och Norinder synade. Jag köpte in triss i ess och checkade, Micke checkade med och Per Hildebrandt som köpt ett kort betade halvpott. Morgan Svedlund synade som hade köpt två kort. Jag höjde upp från 1200 till 3100 och Micke la sig med en kraftig svordom. Han hade tre knektar. Per synade med två par och Morgan la tre åttor. Jag lyckades också få Hildebrandt att lägga sig efter att att han betat ut efter köpet trots att det var jag som hade öppnat. Jag hade då 9944 och smyg in en röd “tvåtaggare”. Det var således 50 % att det skulle vara en fyra. Jag höjde till pott och Per la sin triss (sa han iallafall) efter lång betänketid. Efter middagen tappade jag lite potter och till slut när det var tio spelare kvar höjde jag upp med triss i sjuor. Christer Björin satt dock med en färdig stege och jag hade då bara 1100 kvar och synade efter köpet med väldigt små förhoppningar om att Christer gjort ett “move”. Det var bara fyra priser så jag var inte direkt nära prispengarna men jag kan trösta mig med att jag iallafall på pappret tillhör topp tio i Sverige på mörkpoker!! Wow, många som blev imponerade nu, eller? Det var dock en riktigt trevlig turnering med många profiler, bra stämning och mycket roligt snack. Jag kommer precis från ett träningspass på gymmet här på hotellet. Gymmet är på 26 våningen med panarama utsikt över Tallinn, riktigt häftigt. Jag fick sällskap av Christer och Birgitta Johansson och Jörgen Wickelgren. Jag måste tyvärr be er läsare stå ut med lite skryt nu men jag är lite nöjd efter att vi gjorde en bänkpress tävling. Jag tog nämligen 101 kg och det är vill inte något märkvärdigt men jag kommer ihåg när jag var 25 år och spelade i AIK (spelade 22 ggr längre tid i Hammarby så alla Bajare har förlåtit mig samt att Hammarby låg i etten då och jag var tvungen att spela i allsvenskan då eftersom jag var landslagsaktuell, nu vet ni det). Vi hade då en liten tävling ett gäng spelare efter en träning på gymmet på Råsunda. Jag tog då inte 100 kg utan bara 95 kg. Jag ville så gärna klara tresiffrigt men jag mäktade inte det till min stora besvikelse. Jag kom ihåg att det var två spelare som klarade 100 kg. Den ena var Johan Mjällby och jag tror att den andra var Bernt Ljung (grymt bra målvakt som info för er yngre). Så “I made my day” med att ha slagit mig själv som 43-åring mot mig som 25-åring. Birgitta Johansson var för övrigt en riktigt stark kvinna och klarade 73,5 kg. Nu måste jag dra på en rem för att hinna till kasinot, på återseende!